Svensk minigrammatikk

  1. Alfabetet
  2. Substantiv og artikler
    1. Grammatisk kjønn
    2. Ubestemt artikkel
    3. Bøyning
  3. Genitiv
  4. Adjektiv
    1. Gradbøyning
    2. Samsvarsbøyning
  5. Pronomen
    1. Personlige
    2. Eiendom
    3. Påpekende
    4. Refleksive
  6. Spørreord
  7. Verb
    1. Noen sterke og uregelmessige verb
  8. Tallord

Alfabetet

Det svenske alfabetet er litt forskjellig fra det norske:
ä og ö i stedet for æ og ø
rekkefølgen av de tre siste bokstavene: å, ä, ö (no.: æ, ø, å)

Substantiv og artikler

Grammatisk kjønn

Svensk riksspråk har to grammatiske kjønn: felleskjønn (utrum) og intetkjønn (neutrum). (Dialektene kan også ha hunkjønn.)

De fleste ord har bare ett kjønn. En mindre gruppe kan likevel bøyes både som felleskjønn og intetkjønn, for eksempel en/ett intervallen/ett paraply og en/ett test.

En del ord har forskjellig kjønn i svensk og norsk. For eksempel:
en bild – et bilde
en miljø – et miljø
en människa – et menneske

ett förnuft – en fornuft
ett krig – en krig
ett straff – en straff

Ubestemt artikkel

Den ubestemte artikkelen er en i felleskjønn og ett i intetkjønn. Den regnes ofte som et pronomen.

Bøyning

Svenske substantiv deles inn i 6 klasser. Bøyningen i ubestemt flertall bestemmer klasse:

klasse ubestemt entall bestemt entall ubestemt flertall bestemt flertall
1 -or gata gatan gator gatorna
2 -ar båt båten båtar båtarna
3 -er röst rösten röster rösterna
4 -r linje linjen linjer linjerna
5 -n äpple äpplet äpplen äpplena
6 - ägg ägget ägg äggen

Klasse 1 og 2 er felleskjønn.

Klasse 3 og 4 er nesten alltid felleskjønn.

Klasse 5 er intetkjønn.

Klasse 6 er nesten alltid intetkjønn.

De enkelte klassene

1 gata-klassen

a) de fleste felleskjønnsord som ender på -a i ubestemt entall: mamma-mammor, känsla-känslor, pizza-pizzor

b) en del ord som ender på konsonant: våg-vågor, ros-rosor, toffel-tofflor, åder-ådror

c) avledninger på -a, -inna, -(er)ska, -essa, -issa og -sla: danska-danskor (dansk kvinne), lärarinna-lärarinnor, baronessa-baronessor, diakonissa-diakonissor, rädsla-rädslor

båt-klassen

a) de fleste enstavelses felleskjønnsord som ender på konsonant: båt-båtar, kåk-kåkar, nål-nålar

b) de fleste flerstavelses felleskjønnsord som ender på trykklett konsonant: potatis-potatisar, jumper-jumprar

c) de fleste flerstavelses felleskjønnsord som ender på trykklett -e: pojke-pojkar, kälke-kälkar, jätte-jättar

d) de fleste flerstavelses felleskjønnsord som ender på trykklett -el, -en og -er. (e-en faller bort i flertall.) fågel-fåglar, öken-öknar, åker-åkrar

c) en del enstavelses felleskjønnsord som ender på lang vokal: sjö-sjöar, ö-öar, slå-slåar, bro-broar

röst-klassen

a) felleskjønnsord som tilsvarer klasse 2 a: röst-röster, katt-katter, sport-sporter

b) felleskjønnsord som tilsvarer klasse 2 d: muskel-muskler, fiber-fibrer

c) felleskjønnsord med trykktung endestavelse i entall: amiral-amiraler, akademi-akademier, platå-platåer

d) felleskjønnsord som ikke er sammensetninger, men uttales som om de var det: idrott-idrotter, följetong-följetonger. Mange lånord: dekan-dekaner, jury-juryer, historia-historier

d) mange fremmedord (felleskjønn), bl.a.:  barrikad-barrikader, doktorand-doktorander, konferens-konferenser, turist-turister

e) flerstavelses felleskjønnsord med trykksterk endevokal: bryggeri-bryggerier, kafé-kaféer, parti-partier

f) flerstavelses intetkjønnsord på -eum og -ium: museum-museer, gymnasium-gymnasier

linje-klassen

a) enkelte flerstavelses felleskjønnsord på trykklett -e: linje-linjer, aktie-aktier, same-samer

b) enkelte flerstavelses felleskjønnsord på annen trykklett vokal: hustru-hustrur, vallmo-vallmor

c) enkelte enstavelsesord med lang vokal: sko-skor, tå-tår, -bo-bor (kalmarbo)

äpple-klassen

a) intetkjønnsord med trykklett endevokal: hjärta-hjärtan, city-cityn. Avledninger med -ande/-ende-e og -sle: meddelande-meddelanden, möte-möten, bränsle-bränslen

b) enstavelses intetkjønnsord på lang vokal: bi-bin, fly-flyn, frö-frön

ägg-klassen

a) ord med ubøyd ubestemt flertall på konsonant (mest intetkjønn): lås, papper. En rekke avledninger: parlament, citat, budskap

b) intetkjønnsavledninger på -are, -ande, -iker og -(i)er: läkare, musiker, litauer

Genitiv (eieform)

Genitiv ender på -s, som i norsk: Annikas båt, Pippis häst

Norsk kan uttrykke eiendom eller tilhørighet til eller sin (båten til Annika, Annika sin båt). Det går ikke i svensk.

Adjektiv

Gradbøyning

Adjektiv gradbøyes med endelse eller med mer/mest:
grön – grönare – grönast
ond – ondare – ondast

spännande – mer spännande – mest spännande

Mange adjektiv gradbøyes med endelse i noen betydninger, med mer og mest i andre.

Noen vanlige adjektiv med uregelmessig bøyning:
bra – bättre – bäst
dålig – sämre – sämst
gammal – äldre – äldst
liten – mindre – minst
många – fler – flest
stor – större – störst

Samsvarsbøyning

Svensk har både grammatisk og betydningsmessig samsvarsbøyning. Ved grammatisk kongruens får adjektivet form etter substantivets kjønn. Ved betydningsmessig etter substantivets betydning. Dette gjelder bl.a. ved uttrykk for personer. Det heter den store mannen, men den stora kvinnan, enda begge er ordene er felleskjønn.

Entall Flertall
ubestemt form felleskjønn ubestemt form intetkjønn bestemt form hankjønnsbøyning bestemt form ikke-hankjønns-bøyning
grön grönt gröne gröna gröna
konstlad konstlat konstlade konstlade konstlade

Pronomen

Pronomen er en stor og uensartet ordklasse. Den kan inndeles på ulike måter. Her er bare en liten oversikt.

Personlige

jag mig
du dig
han, hon, den, det honom, henne, den, det
vi oss
ni er
de (dom) dem (dom)

Vanlig uttale av mig og dig er /mej:/ og /dej:/. Bokstavrett uttale brukes iblant i opplesning og poesi.

Dom brukes iblant i muntlig tale og hverdagsspråk istedenfor dem.

Ni brukes iblant i høflig tiltale til én person. (Bruken ser ut til å bre seg ("det nya ni-andet")).

Eiendom

min mitt mina
din ditt dina
hans hennes dess
sin sitt sina
vår vårt våra
er ert era
deras

Pronomenet settes foran det som eies. Det som eies, står i ubestemt form: min kjol, hennes pojke, deras idéer

Påpekende

Påpekende pronomen er denne/denna/detta/dessa, den/det/de här, den/det/de där og den/det/de. 

Refleksive

Refleksive pronomen er sig og sin/sitt/sina.

Vanlig uttale av sig er /sej:/. Bokstavrett uttale brukes iblant i opplesning og poesi.

Spørreord

vem (hvem)
vad (hva)
vad för (hva for)
vilken (hvilken) vilket vilka
vilkendera (hvilken av dem) vilketdera
hur (hvordan)
hurdan (hvordan, hva slags) hurdant hurdana
var (hvor)
varför (hvorfor)

Verb

Infinitiv ender på -a, eller er uten endelse: böja, fråga, sy

Presens ender på -(e)r: böjer, frågar, syr

Presens partisipp ender på -ande/-ende: frågande, stående

Preteritum (svake verb) ender på -de, -te, -dde: frågade, döpte, sydde

Mange sammensatte verb kan ha løs sammensetning, bl.a.: upprusta – rusta uppuppstämma – stämma uppuppta – ta uppuppväga – väga upp. Løs sammensetning er ofte det vanligste.

Fremtid (futurum) uttrykkes med kommer att eller ska(ll) + infinitiv av hovedverbet. Kommer att er vanligst.

Ønske kan uttrykke med vill (jag vill ...), konjunktivformen vore (det vore bra om ...) eller skulle (det skulle vara ...)

Noen sterke og uregelmessige verb

Infinitiv Presens Preteritum Perfektum
be ber bad har bett
binda binder band har bundit
bita biter bet har bitit
bjuda bjuder bjöd har bjudit
bli(va) bli(ve)r blev har blivit
brinna brinner brann har brunnit
bryta bryter bröt har brutit
bära bär bar har burit
dra drar drog har dragit
dricka dricker drack har druckit
driva driver drev har drivit
dör dog har dött
falla faller föll har fallit
fara far for har farit
finna finner fann har funnit
flyga flyger flög har flugit
flyta flyter flöt har flutit
frysa fryser frös (intr.)/fryste (tr.) har frusit
får fick har fått
försvinna försvinner försvann har försvunnit
ge ger gav har gett
glädja gläder gladde har glatt
gripa griper grep har gripit
gråta gråter grät har gråtit
går gick har gått
göra gör gjorde har gjort
heta heter hette har hetat
hjälpa hjälper hjälpte har hjälpt
hugga hugger högg har huggit
hålla håller höll har hållit
kliva kliver klev har klivit
knyta knyter knöt har knutit
komma kommer kom har kommit
krypa kryper kröp har krupit
kunna kan kunde har kunnat
le ler log har lett
lida lider led har lidit
ligga ligger låg har legat
ljuga ljuger ljög har ljugit
låta låter lät har låtit
lägga lägger lade har lagt
njuta njuter njöt har njutit
nysa nyser nös har nyst
rida rider red har ridit
rinna rinner rann har runnit
riva river rev har rivit
se ser såg har sett
sitta sitter satt har suttit
sjunga sjunger sjöng har sjungit
sjunka sjunker sjönk har sjunkit
skilja skiljer skilde/skiljde har skilt/skiljt
skina skiner sken har skinit
skjuta skjuter sköt har skjutit
skola ska(ll) skulle har skolat
skrika skriker skrek har skrikit
skriva skriver skrev har skrivit
skära skär skar har skurit
slippa slipper slapp har sluppit
slita sliter slet har slitit
sluta sluter slöt har slutit
slå slår slog har slagit
snyta snyter snöt har snutit
sova sover sov har sovit
spricka spricker sprack har spruckit
sprida sprider spred/spridde har spridit/spritt
springa springer sprang har sprungit
spörja spörjer sporde har sport
stiga stiger steg har stigit
stjäla stjäl stal har stulit
stryka stryker strök har strukit
stå står stod har stått
suga suger sög har sugit
supa super söp har supit
svälja sväljer svalde har svalt
säga säger sa/sade har sagt
sälja säljer sålde har sålt
sätta sätter satte har satt
ta tar tog har tagit
tiga tiger teg har tigit
vara är var har varit
veta vet visste har vetat
vika viker vek har vikit
vilja vill ville har velat
vinna vinner vann har vunnit
välja väljer valde har valt
vänja vänjer vande har vant
växa växer växte har vuxit/växt
äta äter åt har ätit

Tallord

Grunntallene 1-20 og tiertallene opp til 100 er: en/ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio, tio, elva, tolv, tretton, fjorton, femton, sexton, sjutton, arton, nitton, tjugo, trettio, fyrtio, femtio, sextio, sjuttio, åttio, nittio, hundra.

Sammensatte grunntall dannes slik: tjugotvå, tvåhundratjugotvå, tvåtusentvåhundratjugotvå.

Ordenstallene er: första, andra, tredje, fjärde, femte, sjätte, sjunde, åttonde, nionde, tionde, elfte, tolfte, trettonde osv.